Förra veckan gick vår Bourgielampa från Kartell sönder. Jaha, tänkte jag, där försvann de pengarna. Jag har säkert sparat kvittot någonstans men att hitta det vore ju en never ending story. Niklas mailade Kartell som med en gång förstod att det var en säkring i kontakten som hade gått sönder, de skickade en ny och nu funkar lampan igen! Hurra för det. 
Idag är det lite synd om Ebbot. Igår fick Lea en ny leksak (en kassaapparat) och han blev så avundsjuk. Inte tänkte vi på att köpa någon leksak till honom… Så idag när vi kom hem med en CD-spelare till Lea fick terriern nog! Han har suttit vid CD-spelaren senaste timmen precis som att det är hans leksak. Note to self: Leksaker till Ebbot. Det brister i mattehjärtat av att se honom bli så avundsjuk och ledsen.
Hoppas ni får en trevlig helg allesammans! Jag fick in kommentar nummer 747 idag här på bloggen förresten. Stort för en kentnörd. 
När man bloggat i några år blir det lätt så att man glömmer bort vad man visat och inte. Jag är ganska säker på att jag visat världskartan från Ferm Living förut men har jag visat nya TV-bänken? Vi köpte den i höstas från Ikea men eftersom det inte fanns färdigsågade hål för alla sladdar i den (konstigt) har vi inte riktigt gjort i ordning den än. Ni får påminna mig om jag redan skrivit om detta.
Jag är så glad över att jag orkade pallra mig till Globen igår för att se Depeche Mode. Har aldrig sett dem innan och jag hoppas hoppas hoppas att jag får se dem igen. Det var stort och jag går runt i ett lyckorus idag! Var det någon av er som var där?
Hoppas ni får en trevlig vecka allesammans!
Idag när solen kikade fram passade jag på att fota lite. Tänk vad mycket roligare det är att fota i solljus! Jag satt egentligen och pluggade och hade inte riktigt tid att styla till det innan så ni får verkligen den sanna bilden från köket. Inget piff kan stå framme hos oss ändå, man skulle kunna säga att piffet flyttade ut samtidigt som vår älskade, underbara Lea flyttade in. Jag vet att det finns barn som faktiskt låter saker vara, eller som lyssnar på ett ”nej” eller ”aja, inte röra” men Lea tycker liksom bara att det blir en ännu roligare utmaning att dra ner sakerna i golvet och pressar ner bananerna ännu lite hårdare i elementen om vi säger ifrån. Hon är underbar och jag skulle inte ändra på henne för allt piff eller alla bananfria element i världen.
Med det önskar jag er en trevlig helg! Jag utmanade ju ödet här för ett tag sedan när jag skrev att vi minsan var friska igen, om ni minns? Det skulle jag inte gjort eftersom vi hela familjen blev sjuka igen strax efter det. Jag hoppas i alla fall att jag orkar pallra mig till Stockholm på söndag för att se Depeche Mode, men vi får se… Ha det toppen allesammans! Kram!
Jag sitter och pluggar men eftersom bara själva ordet magisteruppsats skrämmer livet ur mig tog jag visst en liten paus… Oops. Kikade in hos Mia och såg att hon hade skrivit om Dermalogicas produkter, något som jag också tänkt göra en tid. Jag bytte för ett tag sen över till Dermalogica efter att ha använt Decleor Paris produkter i flera år, jag tycker verkligen de är jättebra men priset är mindre roligt… Jag får två produkter från Dermalogica till samma pris (eller om det var 49:- mer kanske) som en ansiktscreme från Decleor Paris. Dermalogica är mycket mer tilltalande för plånboken med andra ord! Jag gillar nog dessvärre Decleor Paris mer men Dermalogica fungerar okej. Något jag däremot aldrig lyckas finna är en bra handkräm, jag som har bakteriefobi spritar ju händerna konstant, något som leder till sandpappershänder. Är det någon som har tips på en bra handkräm?
Som ni vet är musik mitt absolut största intresse och ibland har man turen att få stöta på musiker som lyser extra starkt på musikhimlen. Stjärnan som just nu överglänser alla andra på min himmel heter Andreas Grega. Mitt första möte med honom var någon gång i höstas när maken ropade på mig från datorrummet och spelade upp Dom hade mycket att säga som jag fastnade för med en gång. Jag har introt till låten som ringsignal på mobilen och blir lika glad varje gång någon ringer. Redan då var jag alltså fast och vi lyssnade på de få låtar som låg ute på Spotify dygnet runt. Mitt andra möte med Andreas Grega var i Göteborg den 30:e oktober när han var förband åt Lars Winnerbäck. Jag blev, om möjligt, än mer frälst. Vem är den här killen och vad är det för snygg pinne han står och vevar med på scen?
Vi hade turen att få se honom ännu en gång, även denna gången som förband åt Winnerbäck på Bombardier Arena i Västerås. Den här gången hade jag glasögonen med mig och såg att ”pinnen” var ett mikrofonstativ. Andreas Grega är nämligen inte bara en duktig musiker, han är i grunden möbelsnickrare och har gjort mikrofonstativet själv, av linoljad amerikansk valnöt. Om han någon gång tar upp möbelsnickrandet igen måste jag bara beställa någonting från honom, att sitta på en Gregastol skulle ju slå alla Sjuan- och Myranstolar som finns! I alla fall i min värld. Andreas Grega har nyligen släppt sin första skiva och den finns att lyssna på i Spotify, men mitt tips är att köpa skivan om man gillar den för såna här duktiga musiker tycker jag man ska stödja. Ni kommer inte bli besvikna!
Ett stort tack till fotografen Joakim Kvist som lät mig låna bilderna på Andreas Grega som är tagna under konserten i Västerås. Joakim fotar för Rockfoto och driver bloggen Storbloggaren – WORDS by J.
Igår fick jag ett av mina berömda ”jag måste lära mig baka”-ryck så jag och Lea bakade cupcakes! Det var jätteroligt och de blev himla fina. De smakade dock så illa att varken jag, Lea eller katten Glitter (som annars älskar såna här saker) kunde äta. Man kan tro att muffins och lite klet inte borde vara så svårt att röra ihop, men se det var det!
Vad ska ni hitta på i helgen? Hoppas ni alla får det bra, vad ni än tar er för.
Efter att hela december och nästan hela januari enbart bestått av influensor, halsfluss och tentor verkar vi nu ha kommit ut på andra sidan, peppar peppar. Bloggen har varit lite sömning som ni märkt men nu hoppas jag verkligen att både jag och bloggen är på bättringsvägen! Igår bytte jag ut de vissna tulpanerna mot den här växten som hade ett ganska roligt namn som jag tyvärr inte minns. Gubbe på pinne? Äpplen på stjälk? Minns verkligen inte men jag är helt säker på att någon av mina mer bildade läsare kan det? Hoppas ni alla mår bra och att era förkylningar och annat som hör vintern till också börjat gett med sig! Kram till er!
Tjejerna på Coorda Magazine hörde av sig till mig strax innan jul för att göra en intervju. Nu ligger den ute och du kan läsa mer om mig och min blogg här. Happy reading!
När det, som nu, är mörkt och kallt känns sommaren ganska långt borta. Jag plockade fram korten från sommarens Skånesemester och blickar tillbaka på många fina minnen. Vackra Skåne, där ska jag bo, eller ha en sommarstuga, någon gång! Jag blev mest av allt förälskad i havet. Jag har bott vid Mälaren nästan hela mitt liv, det är vacker det med, men inte lika exotiskt. När vi gick till havet första dagen såg jag både maneter och pingviner, trodde jag… Niklas skrattade gott åt mig när han berättade att det bara var några plastpåsar och vanliga fåglar. Jaja, man kan inte ha rätt alla gånger. Vad drömmer ni om i mörka vintern?
Som så många andra bloggare hakar jag på Weronikas utmaning, att se vardagen. Jag älskar verkligen att fota (är alltid den som inte ser så mycket av brudparet på bröllop eftersom jag har fullt upp med att fota, och trivs bra med det!) men tyvärr kan jag vara dålig på att fota vardagsbilder. Helt opretentiöst kommer jag alltså visa bilder från vår vardag.
Bilden ovan är en typisk vardagsbild. Lea skymmer kameran eftersom hon vill peta på objektivet och Ebbot ligger på golvet och försöker få tag på en korvbit som Lea petat in i bordsbenet. Om ni undrar om det är jag som kastar skor och hushållspappersrullar på golvet kan jag bara meddela att så inte är fallet.
Av maken fick jag tre Myranstolar från -74, och ett löfte om att utöka samlingen med fler stolar och ett Superellipsbord någon gång i framtiden, det vill säga när Lea blivit några år äldre.
Vi har sjukstuga här, igen… Är så trött på att vara sjuk, ni anar inte. Humöret är verkligen i botten och jag får lägga all energi på att plugga eftersom studenter inte riktigt kan ta ut sjukdagar. Nä, jag tackar för mig och laddar inför ett friskare 2010, förhoppningsvis! Imorgon hoppar jag över skumpan och sveper hostmedicin och gräver ner mig i skolböcker istället, det kommer fler nyårsaftnar att fira! Önskar alla läsare ett gott nytt år och passar även på att tacka alla er som tar er tid att lämna kommentarer här, utan er skulle bloggen inte finnas! TACK!
Det må råda brist på synlig litteratur här hemma, men Strindberg i bokstödsform väger upp det på ett ganska maffigt vis, tycker ni inte?
Något som tyvärr syns alltför lite här hemma är intresset för litteratur. Helst av allt skulle jag vilja ha ett bokrum/studierum där jag kunde smyga in för att läsa och plugga. A Room of One´s Own som Virginia Wolf uttryckte det, fast på 2000-talet. Tyvärr har vi inte det utrymmet här hemma så alla böcker ligger nedpackade i kartonger, ganska sorgligt faktiskt. Jag fick flera frågor om det efter reportaget i VLT, folk undrade vart jag gömde mina böcker, jag som utbildar mig till bibliotekarie borde ju ha några stycken? Och visst har jag det. Jag är dessutom gammal litteraturvetare så böcker råder det ingen brist på, snarare utrymme och tid att läsa dem. Senaste sex-sju åren har jag nästan uteslutande läst facklitteratur, känner inte ens att jag har tid att sätta mig in i skräplitteratur a la Läckberg eller Stieg Larsson (förlåt förlåt till alla er som tycker att dessa böcker är litterära höjdpunker, men smaken är delad). Tills dess jag åter har tid att läsa och har mer plats åt alla böcker får Strindberg spegla mitt litteraturintresse. Vet inte var jag ska ställa gubben än bara, han är ju lite skrämmande så i sovrummet får han inte komma in, då får jag väl mardrömmar.
Igår hade jag och mina vänner ”lilljulafton” och jag tänkte visa er vad jag köpte till mina pinglor Malin och Sandra. Till min blingbling vän Malin köpte jag Edblad & Co:s stora runda örhängen och till min vän Sandra som redan har allt köpte jag två vinglas, Orrefors Intermezzo Satin. Vi hade en jättemysig kväll med prat, mat, spel och en hel del skratt. Tack tjejer, den här traditionen är en av de bästa på hela året! Även jag fick fina presenter, bland annat en bok som heter ”Hjälp, jag är med kök”. Förstår inte alls varför? Haha!
Nu tar jag lite ledigt från bloggen och vill passa på att önska alla mina läsare en god jul! Kör försiktigt alla ni som ska ut på vägarna, ta hand om varandra och njut av vänner och familj! Kram till er alla!
Eftersom jag förbjudit Niklas att röra pepparkakorna innan jag fotat dem till bloggen tyckte jag att det var hög tid att visa dem nu. Han försöker smyga sig på burken och norpa några ibland, då är det bara att smälla honom på fingrarna och sätta honom framför sin nya PS3:a som han fick av mig i tidig julklapp så lugnar han ner sig ett tag. Pepparkakorna är verkligen löjligt goda, den här burken innehåller 200 kakor och kostar 225:- Om man vill få tag på rariterterna får man lägga en beställning under sommaren, mer finns att läsa på deras hemsida.
Det har inte direkt sänkt sig någon julefrid här hemma. Granen har inte burits in, det fjärde adventsljuset har ännu inte tänts och paketen står oinslagna inne i förrådet. Men istället för att fokusera på allt vi hitintills inte hunnit med väljer jag att fokusera på allt vi faktiskt hunnit med; vi har hälsat på vår goa familj i Göteborg, lunkat runt på Lisebergs julmarknad jagat en tokbusig Lea runt hela Liseberg, spenderat tid med vänner och gett en kram till dem som behöver det. Vad är ett julfint hem jämfört med det? Imorgon ska jag dessutom på den obligatoriska ”lilljulafton” med mina underbara vänner, då kommer jag verkligen komma i julstämning! Med lite tur kommer granen upp imorgon också, och så tänkte jag skriva ett inlägg om jordens godaste pepparkakor. Någon som kan gissa vilka jag menar?
Vi känner att vi har lite tid över och vet faktiskt inte vad vi ska göra av den, så vi har bestämt oss för att skaffa ett till husdjur, närmare bestämt en get! Jag skojar, jag skojar, jag fick blödande magsår bara av att skriva det för någon tid över existerar inte i det här huset! Geten kommer inte bo här hemma utan hos en familj som behöver den långt mer än vi. Genom organisationen Hoppets stjärna har vi köpt en get till Lea i julklapp och genom Unicef har vi köpt julklappar till viss övrig släkt och vänner, vad sägs om 100 mässlingsvaccinationer? Jag skulle bli jätteglad över en sån här julklapp och jag hoppas (och tror) att andra uppskattar det också. Jag behöver väl knappast argumentera för varför man kan skippa julskinkan (här skulle jag kunna länka till fruktansvärda bilder men väljer att låta bli) eller några julklappar och skänka pengar till välgörande ändamål istället, det är ju liksom inget att orda om? Andra fina julklappar finns hos Barncancerfonden och Rädda barnen.
Lea blev sjuk i söndags. Snorig, hosta, hög feber och dålig i magen. Detta har resulterat i ett tvättberg utan dess like, ett yberstökigt hem (allvarligt, hur är det möjligt att gå från storstädat till kaos på TVÅ dagar?), ett par timmars osammanhängande sömn per dygn, noll pluggtid, understimulerade djur och så vidare och så vidare…. Trots detta, och ryggskott som fått mig att gå dubbelvikt, åkte jag igår till stan för att handla julklappar, det måste ju liksom göras. Ni kan ju gissa om jag är fantastiskt stolt över att inte komma hem med en enda julklapp men ett lykthus till mig själv? Okej okej, ett lykthus och en ljusstake var det om jag ska vara ärlig. Det gäller ju att prioritera!
Så där ja! Efter tre veckors regnande ber jag om minugrader här på bloggen och vad sker? Graderna kryper nedåt! Är det något mer ni vill att jag ska önska? Vinst på en trisslott? Lugna barn? You name it!
